Det är svårt att rensa diken utan att röra upp slam och förstöra kanterna. Varanen är en maskin som kan bidra till att lösa problemen, men än är det få som nappat på idén.
– Att sköta sina diken är lika viktigt som att gallra, hävdar Varanens uppfinnare Sven-Åke Oscarsson. Sköter du dem inte får du ingen genomströmning av rörligt vatten, och skogen växer dåligt. Om träden ser trötta ut med ljusa barr och du rensar dikena sparkar du igång skogen igen.
Sven-Åke Oscarsson har en lång karriär som skoglig entreprenör bakom sig. De senaste 20 åren har han i huvudsak arbetat med dikesrensning och sett många problem med skog som inte mår bra för att dikena sköts fel.
Enligt Sven-Åke riskerar en vanlig profilskopa att fördärva kanterna på diket, med jorderosion och utlakning som följd. Han menar att en gripskopa utan tänder är det bästa alternativet, bland annat för att en sådan bara leder till marginella fördjupningar av dikena.
Han hade börjat fundera på en maskin som skulle minska problemen vid dikesrensningar, och när han fick Gösta Edströms stipendium 1994 trodde han att fortsättningen skulle bli ganska enkel. I stället fick han ägna stora delar av 1990-talet åt att jobba ihop ett kapital för att kunna sätta sina idéer i verket.
På hösten år 2000 kunde han så dra igång. En inköpt skördare av modellen ”Lillebror” och ett samarbete med skogsmaskintillverkaren LL-Maskiner gav upphov till den första Varanen.
En poäng med maskinen är att den är lätt – trycket från banden är hälften per ytenhet jämfört med en gående människas. Trycket mellan banden kan också fördelas så att det kan vara högst på den högsta punkten, där marken har bäst bärighet.
– Man behöver aldrig köra på trämattor, säger Sven-Åke Oscarsson. Där den här maskinen inte klarar att gå utan mattor, där har man inte att göra.
Maskinens skopa är en särskild variant av profilskopa som griper med öppningen längs med diket. Vitsen är att man inte rör kanterna, utan bara tar upp slammet på dikets botten.
Maskinens bredd går att variera mellan 2,35 och 4,35 meter. Det går också att variera bredden individuellt mellan teleskopaxlarna så att man kan manövrera förbi träd nära dikeskanten. Enligt Sven-Åkes beräkningar skulle man, om man körde Varanen överallt och inte högg upp några dikesgator, kunna spara 390 000 kubikmeter skog varje år.
– Och så slipper man köra sönder markens porsystem och öppna för ljus, som är dikets förbannelse.
Varanen serietillverkas inte, och i dagsläget finns det tre stycken i drift. Att ta fram ett nytt exemplar kostar ungefär två miljoner kronor. Enligt Sven-Åke Oscarsson är behovet av fler maskiner stort, men entreprenörerna är rädda för att skuldsätta sig.
Men han hävdar att risktagandet egentligen är måttligt för den som vågar satsa på en Varan – den går absolut att räkna hem ekonomiskt.
– Den håller bra, och driftskostnaden blir låg eftersom den drar så lite diesel, säger han.
Rikard Flyckt