Ett varmare klimat påverkar inte bara växtligheten utan även insekternas spridning och överlevnad. Den fruktade barkborren är en skadeinsekt som kommer att få betydligt gynnsammare betingelser.
Under 1900-talet var två generationer granbarkborrare per år ytterst sällsynt förekommande i Sverige. Detta är däremot vanligt på kontinenten, även i Danmark.
En klimatförändring med högre temperatur ökar sannolikheten för två fullt utvecklade generationer per år i Sverige. Granbarkborrens vårsvärmning kommer att ske i genomsnitt en månad tidigare samtidigt som utvecklingstiden för den första generationen förkortas.
– Detta ökar risken för en sommarsvärmning med initiering av en andra generation, säger docent Anna Maria Jönsson vid Institutionen för naturgeografi och ekosystemanalys, Lunds universitet.
Två generationer vanligt
Vid slutet av århundradet kan två generationer komma att vara vanligt förekommande långt norrut. Men eftersom väderleken varierar inom landet kan utvecklingen te sig olika.
Detta gör att skogsbruket måste vara uppmärksamt på regionala skillnader i tidpunkt för granbarkborrens svärmning och utveckling för att kunna sätta in rätt åtgärder i tid.
Vädret och i första hand temperatursumman styr tillgången på yngelmaterial, svärmningstidpunkt och utvecklingshastighet. Därmed påverkas barkborrens förökningsframgång, antalet generationer och vinteröverlevnad.
Svårt göra prognos
Men vädret går inte att förutse. Andra svårförutsägbara faktorer är trädens motståndskraft och naturliga fiender.
Det är därför svårt att göra en framtidsprognos. Däremot kan man uppskatta skillnaden mellan olika utvecklings- och handlingsalternativ.
Anna Maria Jönsson har försökt beräkna risken för angrepp på levande träd fram till och med år 2009 utifrån olika väderleksalternativ. I beräkningarna ingår också antalet barkborrar våren 2007, effekten av upparbetning efter stormen Per och betydelsen av kommande motåtgärder.
Lika illa som 2006
Vid en jämförelse med danska erfarenheter kommer framtiden hos oss att te sig lika illa som den gjorde 2006. Även utan vindfällen kommer vi att få mycket barkborrar.
Temperaturen styr tidpunkt för svärmning, utvecklingshastighet och antal generationer per år. Sannolikheten för två fullt utvecklade generationer, vilket vi hade år 2006, ökar allteftersom klimatförändringen fortskrider.
Men för en kraftig populationstillväxt, med åtföljande ökad risk för angrepp på levande träd, krävs tillgång på vindfällen eftersom granbarkborren kan få betydligt högre förökningsframgång i vindfällen än i stående träd.
Vakenhet gör skillnad
Skogsägarnas vakenhet och beredskap för åtgärder har stor betydelse för utgången. Bild 2 visar en scenarioanalys över åren 2008 och 2009.
Figuren till vänster visar utvecklingen om rätt åtgärder sätts in, till höger ett troligt resultat om skogsägarna inte gör någonting.
– För att sätta in rätt åtgärd i rätt tid krävs kunskap om regionala skillnader i tidpunkt för granbarkborrens svärmning och utveckling, säger Anna Maria Jönsson. Effektiva åtgärder gör barkborrens utveckling mindre väderleksberoende.
Kurt Malmgren