Under hela 1990-talet har man arbetat med en sammanslagning av lagstiftningen på miljöområdet - en miljöbalk. Strävan har varit att skapa överblick över miljöreglerna och samtidigt stärka miljöintresset genom skärpningar i lagen. Miljöbalken skall börja gälla den 1 januari 1999.

Naturvårdslagen, naturresurslagen, miljöskyddslagen, vattenlagen och lagen om skötsel av jordbruksmark är exempel på lagar som ingår i den nya miljöbalken.

Skogsvårdslagen ingår däremot inte.
De främsta motiven för detta är att lagen till stor del handlar om virkesproduktion och att ett särskilt miljömål utformats för skogsbruket.

Övergripande regler
När en ny lagstiftning införs är det vanligt att det uppstår en viss osäkerhet om tillämpningen. Det gäller även miljöbalken. I det följande beskrivs de effekter som idag kan förutses för skogsbruket.
Genom balken införs i ökad utsträckning avgifter för myndigheters tillsyn och prövning av ärenden. Detta är en trend i hela samhället. För skogsbrukaren finns redan idag en sådan avgift för ansökan om markavvattning.
Vid sidan av det straffrättsliga förfarandet vid domstol (böter och fängelse) införs miljösanktionsavgifter i betydande utsträckning. Den som anses ha brutit mot balkens bestämmelser riskerar att tillsynsmyndigheten beslutar om en straffavgift för förseelsen. Beslut om miljösanktionsavgift kan överklagas till miljödomstol, men avgiften måste normalt inbetalas under prövningstiden.

MKB vid ansökan
Miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) ges ökad tyngd i balken och förses med ett omfattande regelverk. Huvudregeln är att en ansökan om tillstånd ska åtföljas av en MKB. Genom denna skall sökanden beskriva de miljöeffekter som kan uppstå till följd av den planerade åtgärden eller verksamheten.
Miljökvalitetsnormer kan beslutas av regeringen inom ett visst område och anger de högsta nivåer av vissa ämnen som får förekomma i t. ex. luft eller vatten. Myndigheter skall beakta sådana normer vid anmälningsärenden och vid tillståndsprövning. Till att börja med gäller miljökvalitetsnormerna endast för luft, men motsvarande normer för vatten är att vänta. Inga ersättningsregler är kopplade till bestämmelserna.

Lägre ersättning
Reglerna om ersättning när det allmänna ingriper i skogsbruket ändras. Idag utgår ersättning för hela intrånget när väl en viss ersättningströskel passeras. I fortsättningen skall ersättningen minskas med värdet av den naturhänsyn som alltid måste tas. Skogsägaren får därmed en lägre ersättning än hittills.

Hänsynsregler
I balkens 2 kap. anges de hänsynsregler som alla måste iaktta vid verksamheter eller åtgärder som kan medföra skada eller olägenhet för miljön.
Det tycks idag stå klart att hänsynsreglerna i miljöbalken skall gälla parallellt med hänsynsreglerna i skogsvårdslagen. Enligt allmänna lagvalsprinciper skall dock de mer detaljerade föreskrifterna till 30 § i skogsvårdslagen tillämpas i första hand.
Genom grundlagen (RF 2 kap. 18 §) är en skogsägare tillförsäkrad rätt till ersättning från det allmänna om hans skogsbruk försvåras eller hindras. Merparten av hänsynsreglerna har en annan begränsning som till sin ordalydelse tycks vara mer krävande av den enskilde. Övriga hänsynsregler har ingen sådan begränsning alls. Till reglerna har heller inte kopplats någon rätt till ersättning. Debatten om deras förhållande till egendomsskyddet i grundlagen har därför diskuterats flitigt.

Naturreservat m. m.
Staten och kommunen kan även i fortsättningen bilda naturreservat. Ett interimistiskt (provisoriskt) reservat kan tillgripas under högst fem år, en minskning med ett år jämfört med hittills.
Naturvårdsområde upphör som begrepp. De områden som idag finns betraktas efter 1 januari som naturreservat. Samtidigt införs ett nytt begrepp – kulturreservat – med samma regelverk som naturreservat.

Biotopskydd
Små skogsområden med höga naturvärden – nyckelbiotoper – kan skyddas genom att skogsvårdsstyrelsen beslutar om biotopskydd. Förfarandet kan liknas vid bildande av mycket små naturreservat och ersättningsreglerna är desamma. I miljöbalken ändras inte detta förutom att ersättningen i fortsättningen ska minskas med värdet av den naturhänsyn som ändå skulle behöva tas vid en avverkning.

Samråd
Åtgärd eller verksamhet som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön skall anmälas för samråd till skogsvårdsstyrelsen. Denna regel finns idag i naturvårdslagen och förändras inte så mycket. Typiska samrådsåtgärder är avverkning i nyckelbiotoper och byggande av skogsbilväg.
Den som har anmält en avverkning till skogsvårdsstyrelsen har också klarat av eventuell samrådsskyldighet.

Husbehovstäkt
Med stöd av miljöbalken kan länsstyrelsen besluta om tillstånds-plikt för husbehovstäkt inom visst område. Möjligheten är begränsad till täkter där den utbrutna volymen överstiger 5 000 m3 morän eller 1 000 m3 naturgrus. Inom särskilt känsliga områden kan emellertid tillståndsplikten även avse täkter med en volym överstigande 100 m3. Regeln har betydelse vid bl. a. byggande av skogsbilvägar.
Med till-ståndsplikten följer en rad andra bestämmelser som idag endast gäller för avsalutäkter. Hit hör krav på MKB samt avgifter av skilda slag.

Markavvattning (nydikning)
Naturvårdslagens och vattenlagens regler har överförts till miljöbalken utan större ändringar. Det innebär att markavvattning inte får ske utan länsstyrelsens tillstånd. I södra Sverige är markavvattning dessutom i princip förbjuden. Undantagna från förbudet är bara några få kommuner på småländska höglandet. Enligt praxis ges dock dispens för kompletterande dikning i tidigare dikade områden.
Avgiften för ansökan hos länsstyrelsen höjs kraftigt den 1 januari. Om ansökan avser en dikeslängd om 100 – 999 meter kostar ansökan 1 500 kr.

Skyddsdikning efter avverkning, där syftet är att leda bort överskottsvatten under föryngringsfasen, är inte tillståndspliktig men skall enligt skogsvårdslagen anmälas till skogsvårdsstyrelsen. För rensningar av befintliga diken till samma djup och läge behövs heller inget tillstånd.
Användning av kemiska bekämpningsmedel

Kemisk bekämpning
Kemisk bekämpning av lövsly är förbjuden sedan 1983. Dispens kan undantagsvis ges av skogsvårdsstyrelsen om inte kommunen motsatt sig detta. Detsamma gäller fickning av större lövträd.
Det bör noteras att den som inte informerar kommunen i de fall detta måste göras riskerar att få betala en hög miljösanktionsavgift.
Naturvårdsavtal
Skogsvårdsstyrelsen har träffat många avtal om naturvårdsåtgärder inom ett område utan stöd i någon särskild lag. Genom en ändring i jordabalken skall ett sådant naturvårdsavtal i fortsättningen anses som en nyttjanderätt. Detta innebär att ett naturvårdsavtal som träffas efter den 1 januari 1999 även gäller en ny ägare av fastigheten, om avtalet var känt vid överlåtelsen.

Per Kjellin
Skogsstyrelsen
per.kjellin@svo.se