Största biologiska bekämpningen

Ännu är det för tidigt att säkert säga om den biologiska bekämpningen av tallmätaren på västgötska Hökensås sommaren 1997 påverkat andra fjärilsarter i området. Kommande studier ska visa hur skogen har klarat av angreppen. Redan nu gör forskarna emellertid vissa reflektioner.

Bo Långström, professor vid SLU, institutionen för entomologi, har under sommaren tillsammans med sina studenter räknat fjärilar i området. För detta ändamål har man begagnat sig av särskilda fjärilsfällor försedda med ultraviolett ljus som attraherar fjärilarna under deras nattliga flygturer.
- Vi har hittat alla fjärilsarter som vi kan förmoda finns i tallskog av den här typen, även om antalet individer är litet av vissa arter, säger Bo Långström.
Besprutningen kan vara förklaringen till att antalet fjärilsindivider är lågt, men det finns också andra möjligheter.

Naturlig fiende
Bo Långström menar att den senaste sommarens kalla och regniga väder kan vara en orsak. En annan är parasitflugan Blondelia nigripes som kan döda puppor av flera fjärilsarter, däribland tallmätarens.

Det visade sig redan våren 1997, dvs. ett år efter den stora kalätningen, att hela 40 procent av tallmätarpupporna i området var angripna av parasitflugan. I våras, ett knappt år efter besprutningen, var alla de puppor som överlevt besprutningen parasiterade. Kanske är det också denna naturliga fiende som är orsak till att det finns så få individer av andra fjärilsarter.

Parasitflugan kan också vara förklaringen till att tallmätarpuppor saknas i de kontrollområden som inte behandlades med Bt 1997. Här förväntade sig forskarna att hitta mängder med tallmätarpuppor efter besprutningen, men blev förbryllade då förekomsten var nästan lika låg som i de behandlade områdena.
– En möjlig förklaring är att parasitflugan förflyttade sig till kontrollområdena då det blev ont om mat i form av tallmätare i de områden som behandlats. Vår uppgift blir nu att försöka klarlägga vad som egentligen hände från och med att fjärilarna svärmade och lade ägg sommaren 1997 – var det besprutningen eller parasitflugan som i praktiken satte stopp för tallmätaren? frågar sig Bo Långström.

Inverkan på tillväxten
Eftersom den biologiska bekämpningen sattes in på tidigt stadium begränsades angreppen, men redan nu ser man att märgborrarna, framför allt den större märgborren som normalt är en sekundär skadegörare, gjort stor skada.

– Trots att angreppet blev ettårigt kommer troligen en tredjedel av de träd som klassades som totalt kalätna 1996 att slås ut helt, berättar Bo Långström.

En doktorand ska undersöka hur tillväxten påverkats hos de träd som överlevde angreppen. Ytterligare en undersökning som utförts av Marina Bengtsson vid Göteborgs universitet, gäller effekterna på vattenfaunan. Det som hittills rapporterats tyder på att vattenmiljön är intakt.