Ökat uttag hot mot naturvården ? Vissa debattörer befarar att ökat uttag av biobränsle från våra skogar kommer att leda till en utarmning av den biologiska mångfalden och en oacceptabel påverkan på vår miljö. Om åtgärderna utförs på ett förnuftigt sätt behöver dock inte ökat utnyttjande av skogsbränsle leda till allvarliga negativa effekter. Genom luftföroreningar har de skogliga ekosystemen inom vissa delar av Sverige utsatts för en kraftig försurning och ett betydande kvävetillskott. Detta kommer på sikt att leda till allvarliga negativa effekter i vår miljö. Bränsleuttag med återföring av aska eller andra baskatjoner gör det möjligt att kväveavlasta sådana marker. HOTEN Vid ett oförändrat energibehov i vårt samhälle bör effekterna på miljön av skogsbränsleuttag jämföras med de effekter som andra energislag orsakar, exempelvis fossila bränslen, kärnkraft eller vattenkraft. Varje energislag har sina för- och nackdelar! Det är viktigt att skogarnas biologiska mångfald bevaras. För att klara det och om möjligt öka mångfalden krävs variationsrika skogar och därmed ökande inslag av: - Opåverkade områden. - Luckiga såväl som täta skogar. - Skiktning. - Lövträd. - Brända områden. - Gamla träd, gärna grova. - Döda träd, såväl stående som liggande. Medvetenheten om behovet av ökad variation i våra skogar har under senare år trängt ut bland de som är verksamma i skogen. Ökat uttag av skogsbränsle får inte motverka det påbörjade arbetet med att skapa variationsrikare skogar med stor diversitet! Storskaliga skogsbränsleuttag med efterföljande kompensation/askåterföring leder till ett intensifierat utnyttjande av skogen. Om efterfrågan på skogsbränsle leder till att träd, som idag inte är ekonomiskt intressanta får ett värde, finns det givetvis risk för att intresset ökar för avverkning av träd i kantzoner mot sjöar, myrar, block- och hällmarker, och på andra ägoslag etc. Enstaka kvarlämnade träd eller grupper av träd kan också komma att tas bort. Därmed kan också den biologiska mångfalden komma att hotas. Ifall åtgärderna däremot utförs förnuftigt med normal naturhänsyn torde inte hotet mot mångfalden öka påtagligt. HÄNSYNEN Skogsbränsleuttagen bör främst ske genom uttag av grenar och toppar från avverkade barrträd. Därigenom minimeras risken för att man ska påverka den biologiska mångfalden negativt. Det är också grenar och toppar från avverkade barrträd som för närvarande är mest intressanta att ta tillvara. Ta inte bort allt ris, låt 10-40% av avverkningsresterna blir kvar. Dessutom är det lämpligt att grenar och toppar får ligga kvar på hygget tills barren ramlat av. Därigenom blir en stor del av näringen kvar i skogen. Man ska givetvis vara rädd om och lämna lågor, torrakor, enstaka lövträd och gamla träd på hygget. De ska fungera som livsmiljö för olika organismer under en mycket lång tid! Ädellövskog och blandskogar med ädla lövträd bör undantas från helträdsutnyttjande eftersom avverkningsresterna i sådana skogar är grövre än i barrskog och därigenom har relativt sett större betydelse för mossor, lavar och svampar i lövskogen. Eftersom lövinslagen på många håll är alltför lågt i våra skogar bör man vara aktsam om lövträden i de miljöer där de förekommer! Skogsvårdslagens hänsynsregler gäller givetvis vid uttag av skogsbränslen, liksom när andra åtgärder utförs. Det innebär bl.a. att det föreligger förbud mot avverkning på skogliga impediment som är större än 0,1 hektar. Enstaka träd får dock avverkas om naturmiljöns karaktär inte förändras därav. Vid all avverkning skall buskar och enstaka träd eller trädsamlingar lämnas kvar av hänsyn till växt- och djurlivet. När det finns grova lövträd, ovanliga trädslag, träd av mycket hög ålder, döende och döda träd, hålträd, boträd och träd som kan utvecklas till boträd samt kulturpåverkade träd, skall i första hand sådana träd lämnas. Skador skall undvikas eller begränsas i eller invid hänsynskrävande biotoper och värdefulla kulturmiljöer i skogen. Exempel på sådana miljöer är raviner, klyftor, blockmarker, berg- och rasbranter, strand- och sumpskogar med naturskogskaraktär, tidigare åkerholmar som ingår i skogsmark, igenvuxna hagmarker som varit trädbevuxna under flera trädgenerationer etc. Vidare skall skador undvikas eller begränsas för växt- och djurarter som enligt Statens naturvårdsverk är akut hotade, sårbara, sällsynta eller hänsynskrävande. Detsamma gäller för växt- och djurarter som är ovanliga inom regionen. Enligt föreskrifterna till Skogsvårdslagen skall skador undvikas eller begränsas på mark och vatten. När träddelar utöver stamvirke tas ut ur skogen, skall det ske så att skador inte uppstår på skogsmarkens långsiktiga näringsbalans. I § 20 i Naturvårdslagen anges att samråd ska ske innan arbetsföretag utförs som kan "komma att väsentligt ändra naturmiljön". I Naturvårdsförordningen räknas åtgärder upp som kan vara aktuella bl.a. bortförande av avverkningsrester. Hans Samuelsson

Hem/Home
© Skogsstyrelsen
www.skogsstyrelsen.se