Röjt lövbestånd - högoddsare

Genom ett aktivt bruk med röjningar och efterföljande gallringar fördelas tillväxten på de kvalitativt bästa träden samtidigt som man har möjlighet att tillgodose andra intressen exv. gynna ett säreget träd eller ett ovanligt trädslag, skapa mindre gläntor eller öka variationen allmänt i beståndet till nytta för fauna och flora och för ev. skogsvandrare.

Ljusträd

Lövträden kan grovt delas in i två huvudgrupper - ljusälskande och skuggfördragande träd. Björk, asp, ek och ask är utpräglade ljusarter. De kräver mycket ljus för att växa, men släpper också mycket ljus genom krontaket. Därigenom skapas förutsättningar för en underväxt av örter, gräs, buskar och mer skuggtåliga träd som exv. gran.

Ljusälskande trädslag har också en kraftig höjdtillväxt i ungdomen, höjdtillväxten kulminerar ofta redan före 40 års ålder. Ljusälskande lövträd behöver i regel trängas i ungskogstadiet för att utveckla en rak och kvistfri stammar.

Skuggträd

Boken är ett utpräglat skuggträd som tål mycket beskuggning i ungdomen men som också ger mycket skugga. Därför är fältskiktet i en sluten bokskog sparsamt och artfattigt om man undertar en kort period under våren strax före lövsprickningen.Mer skuggfördragande träd har en mer uthållig höjdtillväxt och bestånden skiktar sig naturligt.

Lönsamt

Röjningarna i ett ungskogsbestånd har utomordentligt stor betydelse för den framtida produktionen. Skillnaderna i de enskilda trädens växtenergi, tendens till grovgrenighet, klykbildning m.m. avslöjas tidigt.

Röjningen är särskilt viktig i lövbestånden genom att prisskillnaderna mellan exempelvis massaved och de bättre timmerkvaliteterna är avsevärt större än för barrträd. Det lönar sig därför extra bra för en skogsägare att från början sköta sina lövbestånd riktigt och aktivt.

Stor kvalitetsspridning

Kvalitetsspridningen hos lövträd är mycket stor individerna emellan. Vid den första röjningen är det därför särskilt viktigt att avlägsna "vargtyperna", dvs. de förväxande, grovgreniga träden, då de annars tar alltför stort utrymme och hämmar utvecklingen av slankare och mer rakvuxna beståndsträd. "Vargar" som inte skadar eller hämmar andra träd kan med fördel sparas så att inte luckor uppstår i beståndet. Vissa vargar , framförallt i bryn, sparas och gynnas så att de kan utvecklas till grova "evighetsträd".

Bäst avlövat

Många ungskogar av lövträd är mycket stamrika och täta. Hårda röjningar i sådana bestånd kan resultera i betydande produktionsförluster, främst genom risken för snötryck. Dessutom kan kraftiga röjningar ge upphov till besvärande underväxt av stubbskott. Täta lövföryngringar bör därför röjas minst två gånger.

Röjningarna sker i regel bäst när bestånden är avlövade, annars är sikten i det närmaste obefintlig i lövungskogen.

Naturvårdshänsyn vid röjning i lövskog

Lövskogarna och framförallt ädellövskogarna är de artrikaste skogsekosystemen i landet. Det gör att hänsynstagandet i dessa skogar är speciellt viktigt. Genom att exv. spara vissa "vargar" jämnt spridda i bestånden, men framförallt i bryn så får vi snabbt grova lövträd som utvecklas mot s.k. evighetsträd: Det ärt även viktigt att man vid lövröjningarna sparar och gynnar inslag av andra ädellövträd som inte är beståndsbildande exv. lind, lönn, avenbok, alm och fågelbär så att dessa tillförsäkras en plats i det framtida beståndet. Blommande buskar m.m. sparas i brynen och mot gläntor i skogen. Generellt gäller att inte röja ända fram mot brynen utan att en relativt tätzon bibehålls ut mot exv. intilliggande åkermark.

Björk

Ljuskrävande trädslag. Ungskogar av björk bör röjas första gången vid medelhöjden 2-3 m. Hårda röjningar vid högre medelhöjd medför stora risker för snötryckta stammar(en nedtryckt björk reser sig aldrig) och uppslag av stubbskott. Vid 5-6 m medelhöjd bör stamantalet vara 1 500 - 2 000 st/ha. Det är viktigt att ca. 50% av trädets höjd utgörs av grön krona, annars hämmas tillväxten.

Klibbal

Ganska ljuskrävande även om plantorna tål viss beskuggning. Röjs vid 2 m höjd, stubbskotten glesas ut till 2-3 skott per stubbe. Minst 40% av höjden bör vara grön krona och stamantalet vid 6-8 m höjd omkring 1 500 - 2 000 st/ha.

Asp

Aspen är ett av våra mest ljusälskande trädslag och ger genom sin rotskottsföryngring ofta upphov till mycket täta uppslag. Enkelställ gärna rotskotten i de tätaste grupperna redan vid ca. 1 m höjd, annars bör första röjningen ske vid 3 - 5 m höjd ned till ca. 2 500 - 4 000 stammar/ha. Efter en andra röjning vid 6-10 m höjd bör stamantalet vara ca. 1 250 - 2 000 st/ha. Norska undersökningar visar att man på goda aspmarker inte behöver röja förrän vid 8-10 m övre höjd p.g.a. aspens goda skiktningsförmåga. Genom trängselverkan får man även en kvistrensning som gynnar kvalitetsutvecklingen.

Ek

När plantskogen slutit sig behöver ekbeståndet genom trängselverkan av egen kraft förbättra sin kvalitet och redan efter några år visar det sig vilka stammar som har de bästa framtidsutsikterna. Röjningsingreppen i ekungskogen har mer karaktär av "vargröjning" för att åstadkomma en jämnhet i beståndet, samtidigt som trängselverkan består. Särskilt viktigt är det att man hela tiden har ca. 50% av höjden som grön krona. Eken är mycket känslig för konkurrens om kronutrymmet och om kronorna någon gång blivit för små är det svårt att rätta till skadan. Först när träden fått 6-8 m kvistfri stam och en övre höjd av 12-16 m kan hårdare gallringsingrepp tillåtas. Undertryckta träd , vars kronor inte påverkar de värdefulla träden kan delvis stå kvar och beskugga stammarna på de värdefullare träden.

Bok

En lyckad naturlig föryngring av bok är i regel mycket stamrik, så tätt att man ibland röjer 1,5 m breda gator genom beståndet när det är ca. 1,5-2 m högt, dvs. när strax efter det att de sista fröträden avverkats. Mellan gatorna lämnas ca. 1 m breda oröjda strängar. Man gör detta enbart för att senare lättare kunna göra selektiva röjningar.

Den största stamantalsreduktionen i bokungskogar sker genom självgallring. Den första röjningen har främst karaktären av "vargröjning" och borttagande av klykträd för att åstadkomma ett jämnare bestånd. Senare röjningar kan även innehålla ett utglesande inslag. Ingreppen bör vara svaga för att undvika att ungskogarna blir så glesa att självgallringen och kvistrensningen till följd av trängselverkan upphör.

Ask

Asken är mycket ljuskrävande. Genom att den naturligt växer med en genomgående stam behöver inte askungskogens kvalitet danas genom trängselverkan i lika stor utsträckning som många andra lövträdslag. Asken kan därför röjas ganska hårt och tidigt ställas ut i form av produktionsförband. Redan vid 2 m höjd bör den röjas till ca 2m förband. Liksom med eken är det särskilt viktigt att askträden har en grön krona på ca. 50% av höjden. När träden nått ca 10m höjd kan relativt hårda gallringar påbörjas.